menu

24 april 2019

I narcissernas tid på prins Eugens Waldemarsudde

Helena Kaasik, journalist och fotograf

”Näst efter konsten tror jag blommorna är min största glädje”. Prins Eugen ger uttryck för sina två stora passioner i livet. Och i den andan har man bevarat slottet sedan Waldemarsudde omvandlades från privat bostad till offentlig institution. Möt floristen Kristina Öhman när hon lägger den sista handen vid några arrangemang med narcisser som precis slagit ut i odlingsbänkarna.

Det blåser en iskall nordanvind på Djurgården dagen då jag besökte Waldemarsudde. April gör skäl för sitt väderrykte och i de gamla odlingsbänkarna hukar sig narcisserna. De slog ut under de varma dagarna tidigare och får nu stå sitt kast. Men Kristina Öhman, ”Uddens” florist är glad över de utslagna, väldoftande skönheterna som hon planerar att använda i slottet den här dagen.

Waldemarsuddes blomsteruppsättningar är annorlunda mot vad man brukar se. De är otyglade och medvetet asymmetriska. Dessutom används, så långt det är möjligt endas växter som odlas i trädgården. Resultatet styrs därför av tillgången på växter under året vilket innebär att det ibland är sparsamt med snittblommor.

 

-Nu ser jag att många blandar in vilda växter i arrangemangen. Det sätt som vi har arbetat på i alla år har nu blivit en trend, säger Kristina Öhman och ler förundrat.

 

Att bevara och vårda anläggningen som den var på prins Eugens tid är hennes uppdrag. Idag ska hon bland annat addera blommor till en historisk dukning i matsalen. Just nu visar man hur en middag kunde se ut i krigstider.

Det är den 10 april 1947 och prinsen äter middag med Gustaf Lindgren som var anställd för att arbeta med konstsamlingarna. Det var ransoneringstider och tillgången på livsmedel var begränsad också på Waldemarsudde. Även inredningen var mer sparsmakad än vanligt eftersom konsten packats ner och evakuerats.

 

-Några enkla narcisser får pryda bordet, precis som man kan tänka sig att det såg ut en vårvinterdag på den tiden.

Den gröna stickmassan som kallas för Oasis var heller inte uppfunnen på prins Eugens tid. Därför använder Kristina endast kvistar och grenar som stöd i vaser och krukor när hon skapar sina arrangemang. Hon plockar kaprifol, spirea, lärk, klätterhortensia, blåbärsris, vinbärskvistar, snöbär och syren i stora fång som hon sätter på drivning. Syrenen kan slå ut på några dagar medan lärken kan vara tjurig. Först efter tre veckor spricker de mjuka barrliknande bladen ut.

-Det är en glädje att arbeta säsongsvis eftersom det ständigt finns någon växt att längta efter. De första tulpanerna, blåregnet, pionerna, dahliorna och amaryllisen som dyker upp redan i oktober. Eller de bänkodlade narcisserna som börjar slå ut på riktigt just nu.

Eftersom narcisserna innehåller ett sekret som andra växter inte gillar får man arbeta på ett speciellt sätt med de här blommorna. Kristina ställer dem i kallt vatten i några timmar sedan hon snittat dem. Hon byter vatten några gånger så att växtsaften försvinner. Förs därefter börjar hon jobba med dem. Men nu går det inte att snitta dem på nytt, för då får man börja om igen. Det gäller alltså att ha kontroll på stjälkarnas längd.

 

Kristina börjar med kvistarna. Det är blåbärsris, syren och kaprifol som hon mixat till en yvig kvast. Därefter sticks narcisserna ner i virrvarret av ris, en och en, runt om tills hon är nöjd. De spetsiga narcissbladen får också vara med. Et voilá, färdigt.

Några narcisser som växer i parken på Waldemarsudde:

 

  1. Sailboat
  2. Abba
  3. Grand soleil d´or
  4. Changeing colours
  5. Segovia
  6. Van sion
  7. Scarlet gem
  8. Yellow cheerfulness
  9. Bella estrella
  10. Swetness
  11. Waterperry