Alunroten är långt ifrån någon nyhet. Ändå har den sällan känts mer aktuell. Med blad i färger från lime och silver till koppar, purpur och nästan svart blir alunroten ett bra exempel på hur vi kan se på det välbekanta med nya ögon.
Det finns växter man alltid återkommer till. Växter som fungerar nästan överallt, som är lätta att kombinera och som blivit så självklara att man till slut nästan slutar se dem. Alunroten är en sådan växt. Men tittar man riktigt nära är alunroten långt ifrån anonym.
Hos många av dagens alunrotssorter är det inte blomningen som är det intressanta även om de sirliga blomstjälkarna som tycks sväva ovanför bladrosetterna kan bidra med en vackert och poetisk känsla i planteringar. Men framför allt är det bladverket som drar blicken till sig.

Bladen kan vara limegröna, silverfärgade, koppar, karamell, vinröda, purpur eller nästan svarta. Vissa är marmorerade, andra har tydliga mörka eller ljusa bladnerver. Det finns vågiga, fransade och rundade blad. Färgerna förändras dessutom med ljuset och årstiden. Det är nästan som om växtförädlarna har förvandlat bladet till en färgpalett.
Det säger också något om hur vårt sätt att se på växter har förändrats. Förr var blomman ofta själva huvudnumret. I dag kan ett blad vara minst lika intressant. Färg, form, struktur och bladens ådring har blivit egenskaper vi aktivt söker när vi planterar våra trädgårdar. Det gör alunroten till en ovanligt användbar växt. Den kan skapa kontrast, binda ihop färger och ge struktur även när andra växter blommat över.

Det är lätt att tro att den färgstarka alunroten är en ganska ny företeelse. Men växtens historia går långt tillbaka. Släktet Heuchera har fått sitt namn efter den tyske läkaren och botanikern Johann Heinrich von Heucher på 1700-talet. Linné namngav släktet efter honom. Och redan under 1800-talet odlades alunrot i Sverige.
Vid Experimentalfältets plantskola i Stockholm presenterades blodalunrot, Heuchera sanguinea, som en ”Nyhet af första rang” i plantskolans priskurant 1891–92. Den hade då redan odlats där i tre år och bedömdes som fullt härdig.

Det är en fin påminnelse om att trädgårdens nyheter ibland har en längre historia än vi tror.
Det som däremot är nytt är den enorma variation vi har omkring oss idag. Under 1900-talet tog förädlingen fart och sorter med dekorativa blad fick allt större betydelse. En viktig milstolpe var sorten 'Palace Purple', som introducerades på 1980-talet och bidrog till att göra mörkbladiga alunrötter populära. Sedan dess har färgskalan exploderat.
Alunroten är också en växt som faktiskt odlas här i Sverige. Flera sorter finns som svenskodlade i handeln, vilket gör den till en högst aktuell växt för den svenska trädgården. När en växt blir populär och finns överallt finns också risken att vi slutar lägga märke till den. Alunroten har blivit en självklar ingrediens i planteringar, krukor och trendutställningar. Den gör sitt jobb så bra att vi nästan inte ser den längre.
Men gå nära. Titta på ett blad och lägg märke till hur färgen skiftar från mitten ut mot kanten. Håll upp det mot ljuset. Titta på undersidan. Placera två sorter bredvid varandra och upptäck hur olika de faktiskt är. Plötsligt är den där gamla trotjänaren inte alls så vanlig.
Kanske har vi inte tröttnat på alunroten. Kanske har vi bara tittat på den för många gånger utan att verkligen se den.
I kruka
Alunrot gör sig utmärkt i krukor, där bladens färg och form får spela huvudrollen. Kombinera gärna med växter som har ett annat uttryck, exempelvis gräs eller växter med små, luftiga blommor. Välj en kruka som förstärker bladens färg snarare än konkurrerar med den.
I rabatten
Använd alunrot som färg- och strukturväxt. Flera sorter i en genomtänkt färgskala kan ge en sammanhållen plantering, medan en mörk eller starkt färgad sort kan skapa kontrast bland gröna växter. Bladverket ger dessutom rabatten form även när andra växter har blommat över.
Som kompisväxt
Alunrot blir särskilt intressant tillsammans med växter som har andra bladformer och strukturer. Gräs, ormbunkar, funkia, starr och nävor kan skapa fina kontraster. Även cyklamen i matchande färg kan bli en bra kompis till alunroten så här års. Tänk gärna i motsatser, det vill säga stort mot smått, mjukt mot stramt, ljust mot mörkt.
Ett enkelt knep: Upprepa samma alunrot på flera platser. Det skapar rytm och binder ihop planteringen samtidigt som bladfärgen återkommer som en röd tråd.
Foto: Blomsterfrämjandet/Åsa Myrberg, Unsplash
Journalist och fotograf