En florists vardag

Att arbeta på Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm innebär att resultatet av skapandet styrs av utbudet av de växter som finns i park och odlingar för tillfället. Waldemarsudde sägs vara ett av världens vackraste museum och kallas  i dagligt tal för "Udden" av dem som älskar det. Prins Eugens hem och trädgård öppnades för allmänheten 1948 och är idag ett av Stockholms mest besökta konstmuseer.

Gör buketter av det som blommar i parken

Uddens florist Kristina Öhman arbetar just nu med två event samtidigt. Det är Waldemarsuddes årliga trädgårdsdagar, ett slags öppet hus då allmänheten bjuds in till trädgårdsmästeriet och strax därpå väntar Konstnärernas vänners årshögtid då Kristina ska skapa buketter till en festlig kväll med kungliga gäster. De båda eventen kräver att varje rum är prydligt, varje vas fylld med färska snittblommor.

-Jag börjar ofta ute i parken, det är där det händer. Men det är också där mina begränsningar finns eftersom jag måste göra buketter med det växter som blommar nu.

Kristina är utbildad på floristprogrammet i Upplands Bro, en 40 veckors utbildning som hon minns med värme. Bland lärarna fanns de prisbelönta floristerna Per Benjamin och Therese Ellingsen, i början av sina karriärer men redan fulla av planer och passion som smittade av sig på eleverna.

Försommarbukett med tulpaner, sommarsnöklocka, aftonstjärna, syrén, hundkex och rosenhallon

I dag är det bänkgården framför växthuset som är hennes skafferi. Tulpanerna blommar för fullt. Sorterna Cairo, Charming Lady och den smäckra liljeblommande White Triumphator är skördeklara. Till dem lägger hon sommarsnöklocka, aftonstjärna, syren, hundkex och mjuka kvistar av rosenhallon, allt hämtat direkt från parken och trädgårdsmästarens odlingar.

-Så här års behöver jag inte köpa in en enda stjälk. Men under den mörka årstiden sätts kreativiteten på prov. I stort sett klarar jag mig året runt med det parken och odlingarna ger.

Grenar och kvistar utgör basen i arrangemangen

Hennes tekniker skiljer sig också från de som lärs ut på skolorna. Kristina använder nästan uteslutande grenar och kvistar som bas i arrangemangen i stället för klassisk stickmassa. Även fakir, blomstergroda och hönsnät fungerar för att få den rätta känslan i arrangemangen. Inte heller binder hon buketter i spiral.

I stället jobbar hon med andra metoder som ger buketterna frihet att andas. Arrangemangen ska vara lätta och luftiga, med stjälkar som är vackra även under vattenytan. Det får gärna synas hur blommorna är arrangerade i vas och kärl.

"Jag följer färgskalan i rummet och i konsten"

Arbetsrummet är litet, upplyst av ett lysrör och fyllt med nyskördade växter, odiskade vaser, verktyg och blommor som just passerat sin topp. Utifrån ser det ut som en underbar kreativ röra. Men för Kristina kan det ibland upplevas stressigt när kaoset tar överhanden. Perfektion är inte målet, det är inte det Waldemarsudde ska andas.

-Jag följer färgskalan i rummet och i konsten, vare sig det är Anders Zorns målning av drottning Sofia eller ett fotografi av Per Ranung som hänger på väggen.

Det är floristyrket på sitt mest ovanliga och mest äkta form, i samklang med naturen, i Prins Eugens anda  och i ett konstant  samtal med platsen, med parken, med årstiderna och med konsten på väggarna. Kristina Öhman skapar varje dag bukett som hör hemma just där den ska stå.

Hon ser det som en stor fördel att arbeta säsongsvis. När narcisserna är på retur tar tulpanerna vid, sedan kommer pionerna och ängens alla blommor. Med lite tur slår dahliorna ut precis när de har blommat över. Amaryllisen odlas på plats och är oftast i knopp redan i oktober. Lägg där till julens andra blommande skönheter och ett helt år har passerat.

-Det finns alltid någon blomma att längta efter.  Emellanåt får krukväxterna en mer framträdande roll men så får det vara, säger Kristna och placerar en sista tulpan i ett arrangemang som ska placeras i en av salongerna.