Torvfrågan är långt ifrån enkel. Den rör klimat och miljö, men också odlingssäkerhet, beredskap, tillgång på råvaror och kostnaden för de jordar som ska ersätta torven.
På Elmia Garden möttes representanter från olika delar av trädgårdsbranschen för att diskutera torvens framtid och vilka alternativ som finns. I panelen deltog Eric Hjalmarsson, vice ordförande i Svensk Torv, Maria Lundgren, ägare och marknadsansvarig på Arvidssons i Fjärås, Anki Cronberg, chef för LRF Trädgård, Andreas Karlsson, inköpschef på Blomsterlandet, Andreas Capjon, Head of Innovation på Nelson Garden och Anna Haglund Ståhl, utredare på Jordbruksverket. Moderator var Annika Cederfeldt från Elmia.
Det krispiga panelsamtalet gav utrymme för olika perspektiv. En av de frågor som återkom var odlingssäkerheten. För en professionell odlare som planterar omkring en miljon småplantor är det avgörande att odlingssubstratet fungerar och ger robusta plantor. För konsumenten handlar det om något liknande: man köper en säck jord och förväntar sig att det som planteras ska växa.
Samtidigt finns tydliga miljömål och en utveckling mot minskad användning av torv. Blomsterlandet har exempelvis satt målet att vara torvfritt till 2030. På konsumentmarknaden finns redan torvfria jordar som fungerar, medan den professionella odlingen har andra krav och behöver alternativ som fungerar för olika grödor och i större skala.

Beredskap blev också en del av diskussionen. Sverige vill öka sin självförsörjning av livsmedel, vilket gör tillgången till fungerande odlingssubstrat viktig även ur det perspektivet. Om användningen av torv ska minska behöver det finnas material som fungerar för den odling som ska försörja Sverige.
Träfibrer och kompost nämndes som exempel på material som kan användas i torvfria eller torvreducerade jordar. Det finns redan erfarenheter av att vissa alternativ fungerar bra, men det behövs mer kunskap om hur olika material fungerar för olika grödor och odlingssystem.
Kostnaden för omställningen är en annan fråga. Nya råvaror och nya jordblandningar kan innebära högre kostnader. Under samtalet diskuterades också hur den kostnaden kan fördelas mellan odlare, företag, handel, konsumenter och myndigheter.
En stegvis förändring var en annan del av diskussionen. Torv och andra råvaror kan användas i blandningar under en övergångsperiod medan nya produkter testas och utvecklas. Det ger möjlighet att bygga erfarenhet och hitta lösningar som fungerar i praktiken.
Samtalet visade att torvfrågan behöver ses från flera håll. Det finns redan alternativ på marknaden och mycket arbete pågår med att utveckla nya material och jordblandningar. Samtidigt finns frågor kvar kring odlingssäkerhet, kostnader, tillgång på råvaror och hur en omställning ska genomföras.
Behovet av att fortsätta samtalet var en tydlig punkt. Branschen behöver dela erfarenheter, prova nya material och följa upp vad som fungerar i praktiken. Frågan om torvens framtid kommer att vara aktuell för odlingsbranschen under många år framöver.