Bråttom för den som ska få CE-märka

Den 1 juli 2014 träder en ny lag i kraft. Den innebär att alla bärverksdelar i stål som levereras till byggindustrin måste vara CE-märkta. Och för att få CE-märka sina produkter måste man vara certifierad enligt SS-EN 1090–1.
   – Det börjar bli bråttom. Risken är att man tappar affärer om man inte uppfyller kraven, säger Tomas Tränkner, marknadschef på Force Technology.

Syftet med den nya förordningen är att Sverige ska anpassa sina regelkrav till EU:s. Ett annat är att skapa säkrare byggnader. Ras som skett exempelvis vid fotbollsstadion i Brasilien eller på affärer i Riga är inget önskvärt – och kan undvikas med bättre kvalitetskontroller.

Den 1 juli 2014 träder den nya förordningen i kraft – och då blir det faktiskt straffbart att leverera stålkomponenter som inte är CE-märkta.
– Det finns en risk att många inte inser allvaret i detta. Bara ett hundratal smidesverkstäder är certifierade idag – vilket innebär att den stora massan ännu inte genomgått certifieringen, säger Tomas Tränkner.

Det nya kravet på CE-märkning innebär att företagen ska vara tredjepartsgodkända. Det ska finnas ett kvalitetssystem och varje svetsare ska exempelvis ha verifierat sin kompetens, genom någon form av svetsarprövning.
– Många kan uppleva det som svårt och komplicerat med certifieringar, men det finns flera fördelar, menar Tomas Tränkner.
– Ett är att du blir intressant för en större marknad. Jag har också sett flera fall där certifieringsarbetet lett till bättre ekonomi och större engagemang hos personalen.

Men det finns också fallgropar. Att ta sig an system som är för komplicerade, eller att låta certifieringen bli en uppgift för kvalitetschefen och inte involvera hela personalen, är något man bör undvika, menar Tränkner.

Vad händer om man inte får rätt att CE-märka sina produkter?
– Att man inte uppfyller beställarnas krav och därmed tappar affärer.

Under Elmia Svets och Fogningsteknik 6–9 maj kommer ämnet att tas upp i konferensprogrammet.

Publicerad
2014-01-30
Bilder